Den gröna tråden






Tiden det kan ta




Ibland krävs det ett helt år. Den förkortade-varv-koftan blev färdig lagom till Astrids dop. De ljuvliga knapparna hittade jag i hennes mammas farmors knappskrin.

Lovikkalove




Till lillebror. Beställningen löd: "mörkblått garn och om du ska göra mönster måste det vara så att det nästan inte märks".

Till Astrid




För en vecka sedan föddes Anders systerdotter Astrid. Jag har en ganska lång lista på saker jag vill göra till henne. Först färdig är den här babyhjälmen i mjuk ekologisk ull från M&K, efter mönstret i Celia B. Dackebergs bok Sparat.

Klara randiga gå!





Det hann bli en bit in i midvintern innan höstränderna blev klara sockor. Mönstret är inget ovanligt, bara 60 maskor, sticka 2,5 och så en förstärkt häl. Garnet som nästan alltid från Kampes, midnattsblå tvåtrådigt och diverse restgarner.

Nya stigar



Clara Falks vante Stig tillhör mina favoriter. Jag har stickat ett par gulvita tidigare. Nu värmer de här gråvita Anders händer.



En till (krokros)



Snöflingan



Lagom till fjärde advent blev världen vit. Julkulan heter passande nog Snöflinga och mönstret är så klart från Arne&Carlos.

Hjärterum


Första försöket med Arne och Carlos julkulor. Hjärterum heter den och jag valde mönster efter namn. I valet mellan flera snygga saker gör jag nästan alltid så. Till nästa kula ska jag dock välja smalare stickor.


Julkulan fotade jag i bagarstugan i söndags. Den passade perfekt på gnistborsten som mamma tillverkat av björnmossa.



Brödet (tjockbulla och ärtbulla) tillverkade vi tillsammans och jag upptäckte en oanad kavlingstalang hos mig själv. Mindes även viss knådteknik från hemkunskapslektionerna på högstadiet. Brödporträtten har jag lånat från Anders.

I rätt händer


Karinvantarna ropades in av en kvinna som heter Karin. Känns som att det inte hade kunnat bli bättre än så.
Och bilden här ovan har ingenting med någonting att göra, men i höstas sparade jag den till mörka-dagar-sent-i-november-när-ljuset-är-borta. Känns som att de dagarna kommit nu.

Favorit i repris



Jag har stickat ett par Karinvantar tidigare och nu har det blivit ett par till, den här gången i vitt, rött och brunt. Mönstret har Clara Falk gjort och jag gillar alla fina detaljer. Kolla tummen till exempel!
Vantarna ska ropas ut på syföreningsauktionen nästa söndag. Det är mormor och hennes vänner som träffas varje måndag året om och stickar, syr, broderar och fixar till höstauktionen. Pengarna de får in går till välgörenhet, så jag hoppas att någon vill ge bra betalt för Karin.

Pumlorna


Efter några modifieringar av det här mönstret blev jag ganska nöjd med mina pumlor. Men jag måste sticka några fler, för mormor har redan snott en genom att taktfullt fråga "är det någon som är min?" när jag visade min skatt. Svaret var ju så klart "ja, ta den finaste med stjärna i botten". Dessutom tror jag att jag ska göra några sådana här också.




Jag randar



Försöker förlika mig med mörkret med hjälp av restgarner. Låter ränderna randas som de vill (för visst är det väl det som de gör, även om ordboken säger att det betyder bryta in, dagas). Försöker också att inte tänka på all tid det kommer ta att fästa trådarna.

Och så läser jag. Och tänker lite på Tove och S och Östersjöar och hösten så som den var för ganska många år sedan.


Ju enklare desto bättre


Så jäkla genialiskt är det här mönstret från Pickles. Jag gjorde en kort variant och valde alpackagarn i eldigaste rött.


Avigsidan blev fin den med. Och Anders hjälpte till med fotograferandet, eftersom det var så svårt att hålla fram båda händerna och samtidigt försöka pressa ner avtryckaren.

Redo för skymning




Jag och fotografen var inte helt överrens om vad som skulle vara i fokus när han hjälpte mig dokumentera Tett-i-flett-sjalen. Resultatet blev ett stort antal bilder på mig, där sjalen liksom mest skymtar förbi. Hoppas att ni får någon slags uppfattning om hur den ser ut iallafall. Mönstret kommer (som så ofta när jag stickar) från norska Pickles.


Det oregelbundna garnet Abuelita tjukk & tynn är också från Pickles. Jag valde den blå färgen eftersom den fått namnet skymning.

Med en skog kring fötterna


Skog, skog, skog. Så dunkade det i mig när snoret och febern hindrade alla tankar på utomhusvistelse. Som subsitut har jag haft en härva tvåtrådigt grönt från Kampes att umgås med. Vardagliga sockor utan krusiduller var tanken när jag klurade på mönster. Och så ville jag att de skulle vara som en mossmjuk skog kring fötterna.


Mönstet är inga konstigheter alls. 60 maskor, sticka 2,5 och så en förstärkt häl som jag hittade beskrivningen till i Ann-Mari Nilssons "Sticka mössor, vantar, sockor!". Hälen får en lite skrovlig, slitstark yta som syns tydligare i verkligheten än på bild.


Vis av erfarenhet lät jag Anders hålla i kameran den här gången medan jag koncentrerade mig på att vara fotmodell  Men jag kunde inte riktigt hålla mig från att ta en bild på sockorna när de avslappnat nog ligger och umgås med en utblommad rallarros på fäbodtrappen.

Och Fröken C , jag hoppas att du tycker det är okej att jag liksom du poserade på en sten. Mossan som jag tänkte ställa mig i var alldeles för blöt.

Klart!


Efter att ha fotat mig själv (jag ser koncentrerad + livrädd + trött ut) har jag fått en helt ny respekt för modebloggare.



Halsduken är klar och dubbelstickad, vilket innebär att den är som en lång påse som sitter ihop i långsidorna och ena kortsidan. Jag använde stickor nummer 5 och två trådar tvåtrådigt garn. 60 stycken maskor och kanske att jag orkade sticka lite mer än 60 centimeter.

Lägg upp ett jämnt antal maskor och sticka varannan maska (börja varje varv med att sticka första maskan) och lyfta varannan (lyft alltid sista maskan på varvet). Sticka enbart räta maskor för att få en slätstickad halsduk. Jag gjorde några aviga maskor också, för att få till ribb på ena sidan.

Innan jag stickade knapphålen "öppnade" jag stickningen genom att föra över maskorna till två olika stickor. Vänd sedan påsen så att rätsidan hamnar utåt. Knapphålen är tre avmaskade maskor stora och knapparna vintage från 50-talet (sötare än godis).


Eftersom jag aldrig tröttnar på den där björkgula färgen får ni en bonusbild som föreställer löv på fäbodtrapp. Jag tycker så mycket om att vara i den här blöta, varma hösten. Den är som plåster på såren, bomull kring hjärtat, varma sockor om kalla tår, eld i vedspisen och så vidare. Jag tycker till och med om att kvällarna är mörka igen.

Som björklöv


Varje höst när björklöven byter färg vill jag sticka gult. Den här gången blir det en dubbelstickad kort halsduk. För att den ska bli extra varm stickar jag med två trådar tvåtrådigt garn, en återanvändning från en mindre lyckad halsduk från länge sedan.


Och när jag inte stickar läser jag reportage om landsbygden. Tungt men väldigt bra.

Fortfarande förälskad


I slutet av maj stickade jag den första och nu är äntligen vante nummer två klar. Jag är fortfarande lika förälskad i de vackra krumelurerna.



Clara Falks mönster Hommage till Karin hittar du här.


Allra mest tycker jag Claras omsorg om detaljerna. Som det fina mönstret på tummarna till exempel. Jag tror att jag måste sticka ett par till, kanske med en halvstorlek mindre stickor, i rött, vitt och kanske blått.

Jag flätar skymning


Tidigare inlägg
RSS 2.0