avigan

Som jag har längtat efter tuvullen, som sträcker sig som upp som älvor ur myrens väta. I mors-dags-kronan har ullen fått sällskap av ett obestämbart gräs och syrenblommor, som blir pärlor när man trär dem tätt på tunn tråd. Ståltråden böjde jag till två bågar och fäste samman med hjärtan.

Jag vill spara varje sekund av det som är just nu.




Syrenblomsaft
1,5 liter tätt packade syrenblommor
1 liter vatten
1 kilo socker
2 citroner (helst ekologiska)
1 matsked citronsyra
1 kryddmått natriumbensoat alternativt 1 matsked vinsyra

Gör så här:
1. Skölj blommorna och lägg dem i en stor rostfri bunke.
2. Skiva citronerna och lägg dem över blommorna.
3. Koka upp vattnet tillsammans med sockret, tills sockret har löst sig.
4. Blanda citronsyran med lite vatten och blanda ner i sockerlagen.
5. Häll sockerlagen över blommorna och citronerna.
6. Täck med handduk och låt stå i kylskåp i dagar. Rör runt i saften lite då och då när andan faller på.
7. Sila bort blommorna. Rör i natriumbensoaten och häll upp saften i väl rengjorda flaskor.

Just nu känns hela världen som ett stort slöjdskafferi. Till kronan har jag använt några längder mattrasa, en ståltrådsring, lite lintråd, någon meter bomullstråd och cirka 68 maskrosor.

Detalj ur en väv.


Tvåändsstickad filt.


Skål med hjärtkant.


Stickad lampskärm. Måste göra en själv tror jag.

Tyvärr glömde jag papper och penna hemma, så jag minns inte vem som gjort vad.

Det här är nog den roligaste och finaste vanten jag stickat hittills. Allra mest tycker jag om de blåvita rutorna i mudden och att krumelurerna på trädet ser ut som ett mellanting mellan klotter och broderi. Mönstret är Claras bronsmedaljvinnare Hommage till Karin. Du hittar det här.

Förra året när Sätergläntan hade vårutställning var hela skolan dekorerad med vackra pappersblommor och en av eleverna var snäll nog och visade mig hur man gör. Eftersom årets vårutställning börjar nu i dag tänkte jag dela med mig av receptet.


Du behöver: tidningar, sax, en bit ståltråd, avbitare, ev lite ull.


1.  Börja med att klippa upp tidningen i ryggen. Du behöver 5-7 stycken lösa tidningssidor. De mindre blommorna gjorde jag genom att halvera tidningssidornas bredd och korta av dem lite på längden.



2. Vik sidorna först åt ena hållet, sedan åt andra hållet, så att du får ett dragspel.



3. Vik dragspelet på mitten.



4. Klipp till en bit ståltråd och vira runt mitten av dragspelet. Jag passade på att vira fast en ullock för att få lite mer färg.



5. Snygga till kanterna lite. Jag valde att klippa en enkel rundning, men det fungerar lika bra att klippa en spets eller kanske en vågig kant.





6. Nu är det dags att veckla ut blombladen. Ta ett papperslager i taget och liksom lossa det ifrån de andra. Fortsätt så tills alla blombladen är klara. Det kan vara bra att tänka på att papperet är skört och lätt går sönder, men att det märks inte när blomman är klar.

Sommarens första jordgubbar fick göra sällskap med späda rabarberstjälkar. Jag pudrade ingefära över och rörde ihop en smuldeg till täcke. Livet är nog aldrig enklare än när kvällsolen lyser och grädden är lättvispad.

Mattan, med tillhörande harkrank, hittade jag på en utställning i Träslottet, Arbrå förra sommaren. Vem som gjort den minns jag tyvärr inte. Men dikten $är Elsie Johanssons och jag minns att jag inte behövde läsa mer än de två första raderna innan jag kände igen hennes speciella melodi.
Den här lördagen ska jag först titta på kosläpp och sedan sitta inne och höra regnet skura världen med jag långsamt läser hennes nya bok Då nu är jag.

När jag var fem, sex år asfalterades stora vägen genom byn. Åh, vad jag sörjde att grusvägen, som var hal och smal hela vintern, lerig om våren, slät och sval under sommaren, fylld med istäckta vattenpölar om hösten, försvann och i stället blev en lång, svart orm.
Nu tror jag att jag lyckats föra över den där grusvägkärleken till min hund. Varje gång vi tar bilen till skogen och svänger från asfalt till grus så börjar han sjunga av lycka. Och jag svarar med en egen sång som går ungefär så här: "ja, nu är vi snart i skogen!".


Bilden har jag lånat av Anders, som fotograferade medan jag och Timmer (han heter så eftersom det är ett av de vackraste orden jag vet) rullade runt några vårystra varv på fäbodvallen i lördags. Vitsipporna flög all världens väg.

I vänta på tid att göra egna styng visar jag en gardin med färdigtryckt Hallandssöm. (Jag höll på att skriva Hallandssömn. Kanske är sådan sömn man får i en liten stuga vid havet?) Gardinen är hur som helst ett annat Erikshjälpenfynd och ja, den ska strykas innan den får rama in köksfönstret.

I lördags gjorde jag ett fynd. Erikshjälpen ville ha åtta kronor för de vackraste knappar jag sett. Till och med avigsidan är perfekt. Nu står de och blommor på svarta, tillfälliga stjälkar, medan jag funderar över vad de ska få bli. Ett par örhängen kanske?

Jag försöker laga min bästa klänning. Tyget som knapparna är klädda med har blivit så slitet att metallen under kommit fram. Under armarna finns redan lagningslappar och -stygn och i går sprack tyget på bröstet när jag klädde av mig. Efter hundratals tvättar har bomullen blivit alldeles underbart mjuk, men också lite skör.

I dag har det snöat och jag har plockat outslagna liljekonvaljer. De står tätt, tätt, som rullrån i skogsbackarna, nästan en månad för tidigt.

Det går så långsamt med allting nu. Jag tänker att jag borde sticka eller göra klart något projekt, men orkar inte riktigt. Drömmer i stället om att klippa bomullstyg till sexkantingar och sedan sy de samman för hand till ett lapptäcke. Som om det skulle vara ett snabbt projekt.