avigan

I kväll har jag äntligen fått tid att spänna upp en väv i trädgården.
Det var som meditation att fläta in mattrasorna framför, bakom, framför, bakom.

Och tack Lina för inspirationen.

Jag har klippt, sytt, lindat, böjt, täljt, krusat och knytit. Blomknoppen fyllde jag med godis. Tänkte ge bort den i ställt för påskägg när vi ska på kalas i morgon. Blomman till höger ska få stå i rabatten och lysa så länge som väder och vind tillåter.

Material: pet-flaskor, skogspinnar, eltjep, mattrasor, paketsnöre, silkespapper, bomullstråd, godis.
Redskap: kniv, sax, nål, håltagare.

I lördags, när jag tröttnat på rabatterna, åkte jag till Djura bok & pappersverkstad. I tre timmar fick jag påskpyssla tillsammans med bokbindaren Linda och två andra. Jäklar vad fint det var. Att bara få stå där i verkstaden och arbeta med händerna, nästan som inkapslad i vackra papper, tystnad och koncentration. Och så skönt att vara nybörjare, som får leka och testa, utan krav på att det ska bli perfekt eller ens bra.

Och tack Anders, som fotade, eftersom jag jobbade till alldeles för sent.

Det mesta av trädgårdsskräpet är så fint att jag knappt näns slänga det.

Det här ska bli en i stället för påskägg-present till en ganska liten tjej som jag känner.
PS: Jag är trött och glömde därför att vitbalansera. Förlåt för det.

Rabarbern har stuckit upp sina röda huvuden ur jorden; bladen börjar varsamt veckla sig ur vilan.


Jag drar bort allt det gamla, bruna, plockar död fröställningar och eklöv som inte hunnit multna. Under finns en tunn väv av gröna hemligheter. Längst in vid stugväggen står de här knopparna och lapar sol.


Det är mormors rabatter jag rensar. Hennes minnespinnar är ett kodspråk jag inte kan knäcka, men själv vet hon precis vad som menas med "Enkel röd".

Just nu blir det mest tid i fäjset hos lammen och ute med hunden på alla stigar och grusvägar som ska återupptäckas efter vintern. I kväll lyssnade vi på tranorna som skrek sina urtidsljud.
Jag har köpt nytt garn från Pickles. Gråpus är det ljusa och Bølgeskum heter den blå härvan. Tänker att det ska bli en randig kofta i liten storlek.

I går var jag hemma hos en föräldraledig kollega och åt lunch. Hans son visade glatt upp sina favoritgrejer: dockan, ett par strumpor, en bil, en hink, ett gosedjur som såg ut som ett får. Som om han ville förklara vem han är och vad han gillar.
18 månader eller 28 år spelar nog ingen roll. Jag antar att det där sättet att samtala genom saker fortsätter hela livet. Själv ville jag nämligen inget alls just nu, mer än att visa upp min nyinköpta klänning.

Till förkortadevarvkoftan behövde jag en maskhållare och kom på att det enklaste var att tillverka en.

Du behöver: en avbitare, en rundtång och ståltråd. Jag använde 1,5 millimeter tjock elefanttråd från Panduro. Det kan också vara bra med lite sandpapper.


1. Börja med att böja tråden ungfär på mitten med hjälp av rundtången.


2. Mät ut hur lång du vill att själva maskhållaren ska vara och böj sedan ena "benet" i 90 grader (se bilden).


3. Böj samma ben ytterligare en gång, så att det bildas en öppen ögla (se bilden). Klipp bort överflödig ståltråd och klipp av det andra benet i rätt längd. För att runda av de ganska hårda kanter som blir när man biter av tråden kan ändarna putsas med sandpapper.

Den där tunga bruna färgen som plöjfårorna har och det gulbruna som är ängarna. Mattgrön mossa som tak över grå stenmurar och den sista isen, liksom genomskinlig, som bäcken glupskt äter upp. Och så den intensivt gula toppen på tussilagon som vikt ihop sig inför natten.

Fastlagsriset, som jag dekorerade med ull, har slagit ut. Jag tycker det ser ut som om ulltussarna förvandlats till flygfärdiga fantasiinsekter.

Fotograf: Anders

Alla projekt har bara stannat av, eftersom förra veckan var sju dagar jobb. I dag är lammatning det närmsta jag kommit ett hantverk.