avigan

Första försöket med Arne och Carlos julkulor. Hjärterum heter den och jag valde mönster efter namn. I valet mellan flera snygga saker gör jag nästan alltid så. Till nästa kula ska jag dock välja smalare stickor.


Julkulan fotade jag i bagarstugan i söndags. Den passade perfekt på gnistborsten som mamma tillverkat av björnmossa.



Brödet (tjockbulla och ärtbulla) tillverkade vi tillsammans och jag upptäckte en oanad kavlingstalang hos mig själv. Mindes även viss knådteknik från hemkunskapslektionerna på högstadiet. Brödporträtten har jag lånat från Anders.

Snön har äntligen fallit, i nästan overkligt stora flingor. Vi har spenderat dagen i bagarstugan och inte ens adventsljusstaken är framme. Jag har inte hunnit, men tänker att det inte gör något. Stjärna har jag i alla fall. Den lyser inte, men glittrar ändå. Papperet är vackrast möjliga, riktigt julrött med mönster i vitt ovanpå. Den är från torsdagens julpapperspyssel i Djura bok & pappersverkstad.


Som uppvärmning fick jag göra den här, något mindre komplicerade stjärnan.


Och ett bulligt gulligt hänge. Köpte dessutom många papper för tillverkning av fler.


Kanske är det ändå som alltid det enklaste som är det finaste: Fyrkanter i olika varianter av rött limmade samman på tråd till en girlang.

Karinvantarna ropades in av en kvinna som heter Karin. Känns som att det inte hade kunnat bli bättre än så.
Och bilden här ovan har ingenting med någonting att göra, men i höstas sparade jag den till mörka-dagar-sent-i-november-när-ljuset-är-borta. Känns som att de dagarna kommit nu.

Jag har stickat ett par Karinvantar tidigare och nu har det blivit ett par till, den här gången i vitt, rött och brunt. Mönstret har Clara Falk gjort och jag gillar alla fina detaljer. Kolla tummen till exempel!
Vantarna ska ropas ut på syföreningsauktionen nästa söndag. Det är mormor och hennes vänner som träffas varje måndag året om och stickar, syr, broderar och fixar till höstauktionen. Pengarna de får in går till välgörenhet, så jag hoppas att någon vill ge bra betalt för Karin.

Efter några modifieringar av det här mönstret blev jag ganska nöjd med mina pumlor. Men jag måste sticka några fler, för mormor har redan snott en genom att taktfullt fråga "är det någon som är min?" när jag visade min skatt. Svaret var ju så klart "ja, ta den finaste med stjärna i botten". Dessutom tror jag att jag ska göra några sådana här också.