Favoriter från Sätergläntans vårutställning (något försenat)

En skål med vacker kant.

En trädstump som blivit en blomma.

En skattkista med vacker kant (jag anar ett mönster här).

Vävar!

Stora stickor!

Mattslavor!

Sätergläntanjul (fem favoriter)


Hjärtan som ser ut som stjärnor, tryckta på vävt linne.


Liknande stjärnor/hjärtan på stickad vantmudd. Sparar mönstret i huvudet och hoppas hinna göra något liknande någon gång senare.


Kuddar av bolsterväv. En hel soffa full = perfekt! Älskar också timmerväggen bakom.


Färgprovspoesi. Exempel: äppelbark, granris & albark.


Finaste dockorna hänger som en gardin i butikens stora fönster, vill alltid ha samtliga (fast finast är den som säger "Jag har en prickig tomte och en röd katt"), men slår aldrig till. Har tyvärr glömt vem det är som syr dem, säg gärna till om du vet. Tack Linda, som berättade att dockmakaren heter Stig Lindholm.


Livstycken och livstecken

Det händer inte så mycket här just nu. Den senaste tiden har jag mest varit upptagen med att fånga sommaren (plocka blåbär, bada i tjärnen, sniffa varm tallskog, förvälla kantareller, läsa i skuggan eftersom solen är för varm). Jag stickar lite och väldigt långsamt och drömmer mest om framtida projekt, som tjocka tvåändsstickade sockor och stora lapptäcken sydda för hand. 

I väntan på energi att dra igång med det där har jag inspirerats av hantverk som andra gjort. Livstycket här ovan finns just nu med i en utställning på Sätergläntan (visas fram till 21 augusti) och hon som gjort det heter Johanna Runbäck. Hon har även gjort doppåsen här nedanför. Jag tror att färg och grannlåt ska få bli min ledord i augusti och september.

 


Fyra favoriter från Sätergläntan


Detalj ur en väv.


Tvåändsstickad filt.


Skål med hjärtkant.


Stickad lampskärm. Måste göra en själv tror jag.

Tyvärr glömde jag papper och penna hemma, så jag minns inte vem som gjort vad.

Såpa och ringrosor/luktar som lördag


Mattan, med tillhörande harkrank, hittade jag på en utställning i Träslottet, Arbrå förra sommaren. Vem som gjort den minns jag tyvärr inte. Men dikten $är Elsie Johanssons och jag minns att jag inte behövde läsa mer än de två första raderna innan jag kände igen hennes speciella melodi.
Den här lördagen ska jag först titta på kosläpp och sedan sitta inne och höra regnet skura världen med jag långsamt läser hennes nya bok Då nu är jag.

April, jag älskar dina färger

Den där tunga bruna färgen som plöjfårorna har och det gulbruna som är ängarna. Mattgrön mossa som tak över grå stenmurar och den sista isen, liksom genomskinlig, som bäcken glupskt äter upp. Och så den intensivt gula toppen på tussilagon som vikt ihop sig inför natten.

Det här är vad jag gjort i dag


Vilat huvudet mot en sliten dörrbräda och ett par nästan lika slitna vantar.  
Tittat på vattendroppar som åkt rutschkana utför tegelpannorna.
Stekt pannkakor och pratat husdrömmar.
Spunnit några gram garn, men inte lyckats få till tramprytmen.



Molltonerna är de allra vackraste

"Om det är nåogt man väldigt gärna vill, och inser att det här, det kommer jag aldrig att kunna åstadkomma, då går man till angrepp på sig själv", säger författaren Elsie Johansson i dokumentären Elsie, Nancy och framgången. Just nu försöker jag komma underfund med vad de orden betyder för mig.


Vardagsstygn

I går stod vi länge i kylan och tittade på norrsken. Hur det kastade sina gröna tungor över himlen.
Och i måndags såg jag för första gången i hela mitt liv en kronhjort på väg hem från jobbet. I tisdags såg jag två hjortar på samma plats. De stod nära varann. I dag såg jag tre och fler än så ska det tydligen inte finnas här.
Just nu känns kroppen lite som is, stel och skör på samma gång. Jag försöker med yogan, väljer Krigaren A och Krigaren B. Med fäst blick och tummar som pekar rakt fram är det enklare att fokusera och att släppa lite på tankarna. Försöka tänka att allt kommer att ändra sig.
Men hantverkandet blir det inte så mycket med. Lusten finns inte riktigt. Jag tar bara några vardagsstygn, fållar upp en klänning och lappar ett par jeans.


Den långa vintern


Ja, det känns ju som den längsta och kallaste vintern någonsin. Allt som kan spricka (läppar, naglar, armbågar) spricker. Jag stannar inne och jag läser om Laura Ingalls Wilders böcker. Nästan allt i dem handlar om arbete (bygga hus, jaga, laga mat, mjölka kor) och resten handlar om evighetslång lapptäckssömnad och tyger och sommarklänningar och vinterklänningar och vardagsklänningar och söndagskläder. Det är röda flanellunderkläder, kalikå och muslin och kattun i olika mönster (nästan alltid blommor, ibland smultron) och färger. Och handstickade små, skira spetsar till det.

Och i boken Den långa vintern är det tredagarsstormar som följs av nya tredagarsstormar och frostrosor som täcker hela fönstret och snö på täcket när Laura vaknar. Djurens mular fryser fast i själva prärien, potatisen tar slut långt innan vintern gör det och tåget tar sig inte fram förrän all snö smält. När allt kol är slut får de vrida hö till pinnar som de kan elda med. Det måste ha gjort ont.


Och jag tycker om att det bara känns som det gått knappt en blinkning mellan 1870-talet och i dag när Laura i slutet av första boken Det lilla huset i stora skogen:
"Hon tänkte för sig själv: - Det här är nu.
Hon var glad att det hemtrevliga huset och pappa och mamma och brasskenet och musiken var nu. De kunde inte bli bortglömda, tänkte hon, därför att nu är nu. Det kan aldrig vara för längesedan."


Helylle!


Jag tycker att allting blev bättre när Hemslöjden bytte namn till Hemslöjd. Efter att ha läst yllenumret drömmer jag om att skaffa mig ett filtmakeri så som Veronica Skytt gjort. Fast just i kväll tror jag att jag nöjer mig med att sticka ett par rödvitrandiga ullsulor till vinterstövlarna.

Äh det var inget speciellt

När man inte har egna ord kanske det är bäst att i stället låna andras. Jag tar Mattias Alkbergs Snälla kom och lägg dig här intill mig/jag vill skeda. Nu vill jag bara krypa in i din famn. Komma ut igen, liksom ny, om någon månad eller så.

Fast det har varit en fin kväll. Pusselskickaren har varit på besök. Han vann maxiyatzyomgången, men jag lyckades i alla fall få bonus.


RSS 2.0