avigan

Varje gång jag läser Linas blogg längtar jag efter stygn och vadmal och tunna ulltrådar blandade med lite grövre. Mitt hjärta ropade så klart "ja!" här hon och Kajsa bestämde sig för att ha en helgkurs i yllebroderi. Och eftersom jag helst vill att den där kursen blir av (i klartext betyder det att tillräckligt många måste vilja vara med) tänker jag berätta att all information om kursen och anmälan hittas här.

Nu är broderiet klart och överlämnat som 40-årspresent.

Försöker förlika mig med mörkret med hjälp av restgarner. Låter ränderna randas som de vill (för visst är det väl det som de gör, även om ordboken säger att det betyder bryta in, dagas). Försöker också att inte tänka på all tid det kommer ta att fästa trådarna.

Och så läser jag. Och tänker lite på Tove och S och Östersjöar och hösten så som den var för ganska många år sedan.

Förra veckan hämtade jag det löv som jag ska ansvara för. Just nu skissar jag i huvudet, försöker tänka större och modigare än vanligtvis. Tror jag närmar mig något, men vågar inte ropa hej riktigt än. 

Jag har tvinnat samman några av de gröna knapparna med hjälp av grön floristtråd och trätt upp hänget på en halskedja modell extra lång. Idéen fick jag efter att ha surfat runt på Etsy lite för länge. Funderar nu på om jag borde använt någon stabilare tråd, men hänget får hålla så länge som det håller.

Så jäkla genialiskt är det här mönstret från Pickles. Jag gjorde en kort variant och valde alpackagarn i eldigaste rött.


Avigsidan blev fin den med. Och Anders hjälpte till med fotograferandet, eftersom det var så svårt att hålla fram båda händerna och samtidigt försöka pressa ner avtryckaren.

Innan jag visste att jag skulle få göra ett besök i knapphimlen (som Tyg och otyg berättar så bra om här) beställde jag ett gäng knappar från en Etsybutik. De kom med posten idag och jag hoppas hinna förvandla dem till ett halsband nu i helgen. Om jag nu vågar ta loss dem från de fina korten de är fastsydda vid.

... finns nu att läsa hos Zickermans.

I morgon ska jag få gå på kalas. Slarvkalas. Klipp, klipp, klipp hela kvällen. Typiskt bra onsdag alltså.

Jag och fotografen var inte helt överrens om vad som skulle vara i fokus när han hjälpte mig dokumentera Tett-i-flett-sjalen. Resultatet blev ett stort antal bilder på mig, där sjalen liksom mest skymtar förbi. Hoppas att ni får någon slags uppfattning om hur den ser ut iallafall. Mönstret kommer (som så ofta när jag stickar) från norska Pickles.


Det oregelbundna garnet Abuelita tjukk & tynn är också från Pickles. Jag valde den blå färgen eftersom den fått namnet skymning.

I uthusen kan man lagra sina år tillsammans med trasiga cyklar, järnsängar och spinnrockar utan hjul. Spara sedan länge tömda glasflaskor med etiketten "järnvatten" bredvid en potatismjölskvarn och en gammal vedlår. Låta familjens första radioapparat samsas tillsammans med en låda nötta barnskor i mörknat läder. Se till att klappträt får sällskap av kruskaveln och träljusstaken utan fot. Och länge efter det att hästen försvunnit låta skaklarna stå kvar och tyst prata om timmerskogen.

I uthusen kan man stänga dörren kring minnena och redskapen och kalla det rämmil. Och en gång, när tiden kanske känns som den är på väg att rinna ut, ge bort en liten kista med innehåll till någon som man hoppas låter den finnas i något hundratal år till.