Skattkistan
I uthusen kan man lagra sina år tillsammans med trasiga cyklar, järnsängar och spinnrockar utan hjul. Spara sedan länge tömda glasflaskor med etiketten "järnvatten" bredvid en potatismjölskvarn och en gammal vedlår. Låta familjens första radioapparat samsas tillsammans med en låda nötta barnskor i mörknat läder. Se till att klappträt får sällskap av kruskaveln och träljusstaken utan fot. Och länge efter det att hästen försvunnit låta skaklarna stå kvar och tyst prata om timmerskogen.
I uthusen kan man stänga dörren kring minnena och redskapen och kalla det rämmil. Och en gång, när tiden kanske känns som den är på väg att rinna ut, ge bort en liten kista med innehåll till någon som man hoppas låter den finnas i något hundratal år till.
Kommentarer
Postat av: med nål och tråd
Och vilken skattkista sen, den låter ju helt otroligt spännande, och väldigt stor. Stor som ett hus.
Postat av: Jessica
Med nål och tråd: Den är väldigt stor. Och fylld med väldigt fina saker. En del var tyvärr inte i så bra skick, men jag ska nog försöka göra ett litet lapptäcke/delar till lapptäcke.
Postat av: Lina
Vet du, äh det känns som jag alltid börjar meningar med "vet du" nu för tiden, men i alla fall, jo, jag älskar att komma hit. Beundrar dig, lugnet i det du gör och dina ord som bara faller så precis.
/Lina
Postat av: Jessica
Lina: Vet du, jag blir så oerhört glad över dina ord. Jag tänker ju alltid samma sak när jag tassar omkring i din blogg och ser dina bilder och läser dina ord.
Postat av: Ulrika
Men vilken fin text du skrivit! Och vilken fin skatt du har fått! Lycka!
Trackback
