avigan

Som stora sår i skogen. Så ser kalhyggena ut. Det enda försonande draget är att de just nu är fyllda av böljande gräs, där stjälkarna glänser i rabarbernyanser. Ljusgrönt via rosa till mörkrött. Härom kvällen plockade jag ett fång och flätade en krona. Det blev en enkel modell, eftersom gräsvipporna (som glittrar som silver i solen) är pråliga nog som de är.

Min Hommage till Harald har fått flytta till ett kistlock. Dessutom råkade mormor sätta sig på den av misstag, men jag vill inte kasta bort kurbitsen riktigt än. Även om den förlorat lite färg tycker jag ändå att den fått en viss tilltuffsad charm.

Sedan de första gröna rullrånen kom upp ur marken i våras har jag längtat efter att göra en liljekonvaljgardin till fäbodfönstret. Allt som behövs är ett stort fång blad (med stjälk men utan konvaljbär), nål, tråd och lite tid (cirka en kvart). Jag tycker om att trä upp många blad, så att gardinen blir riktigt tät.


Resultatet sett utifrån och inifrån.


Det blev några konvaljblad över, så jag gjorde en liten gardin till dassfönstret också.
Tidigare i sommar har jag trätt både jasmin och syren. Har du något tips på annat grönt som passar på tråd?

Sista lassen kändes det som att vi lassade cement, inte hö. Men nu är ladan fylld till bredden och jag har tömt skorna på bös för sista gången i sommar.

Som jag har längtat! I kväll stod de där i dikeskanten, inbäddade i mossa och gräs, och lyste. Alldeles knubbiga och med den finaste doften av jord, skog och väta. Att plocka nästan hela påsen full kändes som sommarens heligaste stund. I morgon ska vi äta dem med pasta, massor av parmesan, en rejäl klick smör, lite vitlök och några kvistar persilja.

Och som om det inte vore nog har två kantarellgula kycklingar tittat fram ur sina ägg. Hönan gömmer dem under sina vingar, men kan ändå inte låta bli att kackla om sin hemlighet.

Delsboblommorna (efter Karin Holmbergs mönster) är färdiga. Klänningen, som Anders systerdotter ska få, har jag sytt av fyra trasiga och väldigt gamla örngott. Det finns inget annat material jag vet som är så mjukt och så svalt.


Klänningen knäpps med tre knappar i ryggen och jag kunde inte motstå impulsen att sy i dem med rött.


Varje stygn har jag sytt för hand. Jag brukar ganska sällan sy och då alltid på maskin, men det är verkligen något helt annat att bara använda nål och tråd och tålamod. Det kändes som en stillsam hyllning till den kvinna som någon gång i början av 1900-talet sydde, hålsömmade och broderade de här örngotten.


Jag försökte återbruka på ett smart sätt. Till exempel lät jag örngottens fåll bli klänningens fåll. Knytbanden klippte jag av, men fästena fick sitta kvar eftersom de är så fina.

Knappar till knapplådan.


Gardiner i tunn och sval bomull.


Plåtburk med skördemotiv. Jag har letat i flera år efter en sådan.


Köksklocka med timer och fin blå kant. Men jag måste leta reda på en liten nyckel så att den börjar ticka.


Klänning med perfekt passform och sköna ränder.


Decilitermått att mäta socker med och tratt till saften som ska hällas upp på flaska.


Muminmamman som brosch.

Clara efterlyste tips på fina saker att brodera. Jag kom att tänka på den här jag som jag gjorde för ett par år sedan, inspirerad av Subversive cross stitch.

Redskapen



Materialet



Tekniken




Resultatet