Favoritrutor


Lapp på lapp


De regniga dagarna (har tappat räkningen på hur många) har jag tillbringat tillsammans med symaskinen. Återbrukade bomullsskjortor samas med blommiga spillbitar och långsamt blir det mitt första lapptäcke sedan mellanstadiets syslöjd.

Vitt på svart

Broderat mobilskal som mamman har fått i present. Jag återanvände mönstret från lövtillverkningen, men vände på färgerna. Det första skalet som jag broderade finns här

Hönor!



I går hade jag turen att bli hembjuden till Tyg och otyg. Min kreativitet, som gått på sparlåga sedan lövet blev färdigt, fick en rejäl vitamininjektion! Så nu huserar de här tre spilltygshönorna, med sneda näbbar och halvvingliga ståltrådsben, i rabatten.

Här
finns beskrivningen. Tack Ida!

Flaggdag



Får jag skryta lite?


Mitt svartstickskal illustrerar trenden "fritt broderi" när Kurbits.nu listar Fem heta materialtrender 2012. Själv känner jag mig inte specielt het just nu (med sot på näsan och rött noppigt ullunderställ) så det var en skön och självförtroendehöjande kontrast.

Fight Club



En 30-års present. Mönstet hittade jag i den här Etsyshoppen.

Vadmalslängtan



Varje gång jag läser Linas blogg längtar jag efter stygn och vadmal och tunna ulltrådar blandade med lite grövre. Mitt hjärta ropade så klart "ja!" här hon och Kajsa bestämde sig för att ha en helgkurs i yllebroderi. Och eftersom jag helst vill att den där kursen blir av (i klartext betyder det att tillräckligt många måste vilja vara med) tänker jag berätta att all information om kursen och anmälan hittas här.

Alkbergorden





Nu är broderiet klart och överlämnat som 40-årspresent.

Några ord som svartsticket...


... finns nu att läsa hos Zickermans.

Något pågående


Slarvor och trasor


I morgon ska jag få gå på kalas. Slarvkalas. Klipp, klipp, klipp hela kvällen. Typiskt bra onsdag alltså.

Svartstick anno 2011




Nytt redskap har fått ett skyddande hölje av gammal teknik. Svartsticksinspirationen fick jag från Karin Holmbergs broderibok. Jag gjorde en mönsterskiss, men lyckades inte hålla mig till den. I stället fick stygnen växa fram lite som de ville.

Återbruksklänning med Delsborosor



Delsboblommorna (efter Karin Holmbergs mönster) är färdiga. Klänningen, som Anders systerdotter ska få, har jag sytt av fyra trasiga och väldigt gamla örngott. Det finns inget annat material jag vet som är så mjukt och så svalt.


Klänningen knäpps med tre knappar i ryggen och jag kunde inte motstå impulsen att sy i dem med rött.


Varje stygn har jag sytt för hand. Jag brukar ganska sällan sy och då alltid på maskin, men det är verkligen något helt annat att bara använda nål och tråd och tålamod. Det kändes som en stillsam hyllning till den kvinna som någon gång i början av 1900-talet sydde, hålsömmade och broderade de här örngotten.


Jag försökte återbruka på ett smart sätt. Till exempel lät jag örngottens fåll bli klänningens fåll. Knytbanden klippte jag av, men fästena fick sitta kvar eftersom de är så fina.



Upprorsbroderi


Clara efterlyste tips på fina saker att brodera. Jag kom att tänka på den här jag som jag gjorde för ett par år sedan, inspirerad av Subversive cross stitch.

Smultron och stygn


Sommarens fem första, plockade efter första doppet i tjärnen.


Slöjdandet har jag egentligen inte alls tid med nu när det är sista dagarna innan semestern och dessutom ska höet hässjas. Men när det är sent på kvällen och Sommar i P1 går i repris plockar jag fram sybågen och tråden. Tyget är ett mjukmanglat örngott och delsboblommorna (mina första) ska så småningom bli ett ok till en liten klänning. Mönstret hittade jag i Karin Holmbergs Karins broderier. Allra bäst rör sig nålen till Underbara Claras sommarprat.

Fyra nyanser av rosa


Egentligen är rosa en färg som jag nästan alltid undviker, men de senaste veckorna har jag gjort några undantag. Mattslarvskronan gjorde jag till vår rabarberfestival. 



Och eftersom mattrasan med gula prickar var så fin fick jag för mig att jag skulle försöka virka en grytlapp. Jag använde nål nummer sju och tretton maskor. Det var lite enklare än vad jag trodde, även om resultatet kanske inte blev alldeles jämnt.
Bäst av allt var att jag kunde sitta ute till mitt i natten med trasor och nål. De här vita nätterna är verkligen en nåd.


Dessutom köpte jag det här halsbandet i present till en som tar studenten i dag. Uppmaningen är nog riktad lika mycket till mig själv.




Revor och ränder



Jag försöker laga min bästa klänning. Tyget som knapparna är klädda med har blivit så slitet att metallen under kommit fram. Under armarna finns redan lagningslappar och -stygn och i går sprack tyget på bröstet när jag klädde av mig. Efter hundratals tvättar har bomullen blivit alldeles underbart mjuk, men också lite skör.

Uteväv


I kväll har jag äntligen fått tid att spänna upp en väv i trädgården.
Det var som meditation att fläta in mattrasorna framför, bakom, framför, bakom.

Och tack Lina för inspirationen.










Signes nya byxor



Tidigare inlägg
RSS 2.0