Pumlorna
Efter några modifieringar av det här mönstret blev jag ganska nöjd med mina pumlor. Men jag måste sticka några fler, för mormor har redan snott en genom att taktfullt fråga "är det någon som är min?" när jag visade min skatt. Svaret var ju så klart "ja, ta den finaste med stjärna i botten". Dessutom tror jag att jag ska göra några sådana här också.
Åh! Vilka fina! Pumlor, alltså. Där lärde jag mig något nytt!
vilka fina pumlor. Pumla låter så oerhört kul så man måste nästan göra sig en eller flera bara för man blir så glad av namnet
Hihi pumlor. Fantastiskt fina! (det gäller att börja i tid)
Så fina! Roligt att läsa om etymologin till ordet pumla också! Jag som bott i Umeå i några år är väl bekant med uttrycket, men trodde nog att det var något mer lokalt. Men nu när jag tänker på det är pumla verkligen ett sådant ord som man nästan hör vad det betyder, det låter liksom mjukt och runt.
Den där julkuleboken bläddrade jag i på Svensk slöjd för några veckor sedan, den är rolig!
åh, jag är också sugen på något liknande. Men jag har inte helt tid.
Ulrika: Tack! Kan man göra keramikpumlor tror du?
Tuva: jag tycker också att det är ett ord som gör mig glad.
Med nål och tråd: Absolut gäller det att vara ute i god tid :-) Speciellt om man tänker fylla en hel gran.
Tyg och otyg: javisst låter det runt och mjukt och fint? Lärde mig också ordet under min Umeåtid, här säger man ju mest det lite tråkigare julkula.
Kamilla: Men det går snabbt, jag lovar. Det enda som tar tid är torkningen , men det sköter ju sig själv över en natt. Så testa!
Och jag är så himla glad för min!
Tack snälla du. Vi kände oss alldeles glada och mysiga när vi rullade vidare i mörkret.
Kram
Lina: Tack själv, jag är så glad över att ni tittade förbi! Kram.
Fina pumlor, jag blir riktigt sugen på att göra dekorationer nu.
Precis vad som behövs till den första julgranen :-). De är verkligen jättefina :-).
