Som en navelsträng
I söndags lärde jag mig att trampa i rätt takt. "Du ska vara lugn i själen när du spinner", sa läraren (en annan den här gången). Hon pratade dialekt och det kändes som att sitta i ett varmt kök. "Det är händerna och foten som ska arbeta, du ska kunna titta ut genom fönstret och se att där sitter en fågel". Jag var inte lugn, men jag blev det.
Det blev garn, en hel spole full. Sedan tvinnade jag ihop det till tvåtrådigt. Tycker att det ser ut lite som en navelsträng, tjock och fylld med näring.
Kommentarer
Postat av: Tove
Åh, vad fint det låter. Särskilt "du ska kunna titta ut genom fönstret och se att där sitter en fågel". Jag tänker på min farmor som vävde trasmattor när hon levde, och det där lugnet som alltid var i hennes kök.
Postat av: Jessica
Ja, just det lugnet och den närvaron är så himla fin. Önskar att jag hade mer av den. Kanske är trasmattor rätt väg att gå?
Postat av: Tove
Ja! Farmors vävstol står kvar i hennes hus. Det skulle vara hemskt roligt att lära sig väva.
Trackback
