Kantiga, blå rosor
Brunt och blått. Som himmel och jord, som gjorda för varann. Helst ska det vara lite vitt med också. Ett litet moln som tornar upp sig i berättelsen. (Sybågen och tyget, som egentligen är ett örngott, hittade jag på Kupan för en femma styck.)
I bloggen är verkligheten inte riktigt som den är. Klänningen glipar nämligen nästan tio centimeter i ryggen. Men träskorna har jag i alla fall börjat använda, efter tre somrar av tveksamhet.
Jag försöker tänka att de där centimetrarna inte gör något, att ryggen är fin och framförallt stark som den är och att rosorna, kantiga som korsstygn, passar lika bra på väggen. (Klänningen är från Red velvet.)
Fin klänning! Jag förstår att det grämer dig lite att inte kunna använda den, men jag är säker på att din rygg är fin och stark även om klänningen inte täcker den helt. :) Snygga skor också - har likadana (eller iaf liknande) själv, fast svarta.
Tack, nu känns det genast lite bättre :) Jag tycker också att skorna är himla snygga (skulle gärna ha både ett par svarta och ett par röda), men det tog som sagt var lite tid innan jag gick in dem.
Vilka vackra saker! Skorna är jättefina, jag älskar mina röda träskor men försöker också vänja mig vid höjden. Du kanske kan ha ett skärp eller så i midjan? Annars gillar jag när såna klänningar sitter lite löst, då får man plats att äta också :)
Jag önskar att jag hade ett par röda också, kanske ska det få bli en sommarpresent till mig själv. Tyvärr är klänningen för liten, annars hade jag gärna dragit åt den lite med ett skärp.
snyggt!!
sött mönster:)
