Bolsterrand på stickad sula


Antar att det är sånt här som man kallar förspilld kvinnokraft. Jag stickar något som efter tovning i maskin ska bli ett par varma ullsulor. Det ger löjligt låg timpenning, men rejält med tillfredställelse. I färdigt skick kommer de sedan att värma helt utan att synas. Alldeles förspillt alltså.
Idén och mönstret hittade jag i Hemslöjds första nummer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0